Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Första brytpunkten

 

Någon kommer kalla ditt namn

och limmet i dina läppar kommer minnas
flytet som försvann.
En liten död blåste
genom mig


Vad hände när det började skymma? Skulle klippa upp
huden, fläka mig fram,
om bara jag
kunde nå den själ
som växte upp, som var
fastsydd i köttet
Det stycke som delar
språk med anden
Jordens blod
dess sötma
att komma och gå


Var finns den
autopilot för pojkar
utan mod, jag har slagits så mycket
för att alltid vara mig själv
att jag inte längre riktigt är mig själv

Känn
2001

där hon hängde på korset

och som
jag fann
den ansiktslösa kuken
blodet som vrider och vänder sig
och dansar med grisar

I den flod som rinner genom alla män
flyter ensamheten evig, evig och fruktlös

Det barn som ropar
och får förstår

 Och illusionens gravitation
puberteten slår rot
Med tomma trädkronor
och smaklös saft

Jag dog och snart jag kände mig

som förbytt

 




Fri vers av tripto nin
Läst 353 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-04-27 00:04



Bookmark and Share


  Elin Katten Lo
Jag gillar ditt flow och dina ordval. Allting känns som en ström som inte skulle kunnat se ut på något annat sätt. Lite sådär klocktent som man säger där jag kommer ifrån. Tack.
2009-05-03
  > Nästa text
< Föregående

tripto nin
tripto nin