Det var som att han hade hittat en vårdag i mitten av mörkaste december. Kylan hade bitigt sig fast i hans kinder och varje andetag blev till en tunn silverhinna i det lite för långa blonda håret. Gabriel nynnade tyst för sig själv medan snön yrde upp runt hans ben. Sköra frostpärlor samlades på ljusa ögonfransar och de vassa snöflingorna stack honom i hans något annorlunda ögon, men det gjorde ingenting.