solen

fördjupade dina rynkor och



så vacker har du aldrig mer varit





du bjöd på fika

men när du skulle betala var mynten

alldeles för gamla



du förstod inte och din

låtsasvärld föll samman dina rynkor

ledde tårar likt kanaler





du satt i solen och

samlade ljus sa du



men du glömde mest att tiden flöt förbi

trots att du var kvar i förr