bakom hennes revben
bär jag alltid bussarong

såna är reglerna





klosstorn i gungning
och svällande buk

ständigt flyende timmar

och sen

ett erkännande i tiden:


jag är
dåligt lim





i omyndig pose
vid hennes fötter


på hallmattan

är vi oförställda djur






som livslust
i perforerade kapslar