Rosor är röda
violer är blå
jag kysser revolthjärtan
vilket får min hud att slå
lyra
brännbolls maraton i för stora skor
med vemods intriger och
något nytt som känns och
något nytt som bränns och
något, ja något som omstäms
min fiol i Titanic orkestern
och vi bara sjunker längre ner i
ån
från vad som borde ha blivit
för mina grannar har lik i sina rabatter
medan dom ovanför pimplar vin och ignorerar skratten
ovanför i flygplan där dansar
terroristerna cancan och
sjunger:
- VI KOMMER ATT DÖ, SAMTIDIGT DU OCH JAG!
och kroppsdelarna flyger över torget som konfetti
medan vi bara suckar och vänder ryggen till
står tiden still.

första majtåg med skavsår
skrikande meganfoner
och vi fick påsar från fonus
som en bonus
bland "så här gör du när du dött" blanketten
låg skoputs
och min pappa tycker att jag ser ut som
en överkörd kommunist
så jag putsade mina skor:
- för även lik borde väl få ha shyssta dojjor?
fiolerna börjar spela igen
det fanns inget, nu, då eller sen
så, halva staden blev lesbianer
och resten trodde att det räckte med att käka
kravmärkta bananer
men precis som Darin skulle ha sagt
- money for nothing, money for nothing
när han låg ovanpå parkeringsautomaterna
och tuggade på de stackars Svensson barnen som
letade efter fem kronor.

världsbilden mjuknar
i mina ögon insjuknar
av svin pest och borgar-svett
skapas för att hålla oss alla vakna om nätterna
för när som helst kan ju terroristerna slå till
eller Darin tugga fel barn och mer därtill
när jag var liten var man rädd för spöken
men i min garderod finns inte längre skelett
mer en slags mellankoli palett
vad gör man annars sömnslösa timmar
om inte känna känslor, eller livet
klivet ut i verkligheten med ny putsade skor
revolthjärtan, Titanic och slaktade kor
främlingsfientligheten hoppar som chokopops
och färgen på dina fjärilsfötter går inte att köpa i crocs.