~*~

Som hade sett Påven, människor från böcker, och Gud.
Jag hos kära gamla bizarra Tant Maud växte då upp,
En poetissa och målarinna med en smak och fäbless
För realistiska sammanflätade objekts
Fusion med groteska växter och bilder av fördömelsen.
Levde tills hon hörde nästa baby gråta. Rummet hennes sen
Har vi intakt bevarat. Dess trivialitet per preferens
Ett stilla liv skänker i hennes stil: papperspressens
Inneslutande i konvext glas av den blå lagunen,
Versboken uppslagen vid dess Index (Månen,
Månskenshed, Måsten/Moral), den ålderdomliga gitarren,
Människokraniet; och från lokalpressens nyheter och skvaller

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 02/05/09