Alabastermånen hänger över staden,

fin som sammet strålar han

Jag stannar till

och smeker månens ostyta

med min frusna blick,

han skiner så vackert

där i dunklet

Den lilla flammiga

alabasterosten känns

så nära mig

Jag vill liksom försiktigt

ta ner honom för att

lägga in honom i kylskåpet

Då kunde jag ju titta på

den lilla runda,

och insupa eventuell lukt

när det behagade mig

Men nog skulle himmelen

sakna något den alltid ägt!

Nog skulle alla de människor

som beundrar vår lilla måne

sakna honom!

Så vid närmare eftertanke

får han nog bo kvar

på himlavalvet

Det vore så orätt och gement

av mig

att stjäla allas vår

ögonsten

Förlåt tanken!

Men ändå

Tänk dig att ha en

egen måne i

kylskåpet!