det är ingen lögn
att jag är en jävel på det där
vi inte nämner
även om
min uppenbarelse ser
så ödmjukt mjuk ut

jag har inte tid med lögner
ljuger jag
och tänder ännu en cigg
med spretiga tändstickor


så
du fingrar på dina ringar
och vi vet båda att jag aldrig ringer dig


för
jag är inte mjuk som min tunga
där du alltid vill ha den, snäll

kvällen lägger sig till ro nu
i munnen på en man utan namn

benen är bleka mellan lakan
och bönerna om mer

du är bara en pärla i mitt radband
och fåglarna hugger en sång ur luften

då jag sjunger kaddish
för dödfödda hjärtans skull