~*~

Jag hade en hjärna, fem sinnen (ett unikt),
Men annars var jag blott en smula excentrisk.
I sömnens drömmar där lekte jag med andra
Men avundades egentligen intet---utom kanhända
Miraklet av det kvarglömda eviga lemniskat
Uppå den våta sanden av de nonchalant skickliga
Cykeldäcken. Slingrande av subtil smärtas gråt där,
Rycktes i av den lekfulla döden, släpptes så åter,
Men allestädes närvarande, flöt så genom mig. En dag
Då jag just hade fyllt elva, och där låg jag
Framstupa på golvet betraktande en urverksleksak---
En skottkärra av plåt som av en gosse av plåt dras---

Vladimir Nabokov 1962

LPWJ svensk version 02/05/09