När jag höll dig i min famn,
och du slutade andas.
Dog en del av mig,
den följde med dig.
Ett frö som inte fick
gro och frodas.
Utan det blev upp grävt,
iväg slängt.
För att sväva i intet,
en sorg och saknad.
Utan dig och möta
livet på gott och ont.
Men alltid se tillbaka på dig,
över min axel.
Som den ängel du är,
med vingar lika vita som snö.