Utom synhåll

en omöjlighet att återvända

Känner din röst

ett eko stort växer inuti mig

Djävulens klor 

har ersatt nagelrispor i  ryggen

För nu blöder jag

blöder utanpå

Fyller mina sprickor med det

Ymnigt, kletar ned allt i min väg

Har kastat rosenblad

längs min väg

För det här kan vara sista färden

Och iväg, iväg

Med knutet hjärta och bultande hand

En poesi som stinker svett

Här är jag sagans hjälte

han som alltid har rätt

Ett mod som inte räknas

Men räkna med ord

som välter

slungar föreställningar överbord

och river ner din tullstation

Verksam i ett rus som pågår

Då verkar himlen så långt ifrån

en evighet, en evighet oändlig

tills något når fram

För kampen är färden

mellan mig & dig

Vi pratar inte om orsaker

i onödan, i mörkret

där vi hör hemma

Du behöver inget namn

Du behöver mitt huvud

mot din axel där vid ratten

och kyssar av första klass

Monologer

rakt i vindrutan

immar sikt och förstånd

Med händer som dirigerar denna

Poesi som stinker svett

Släpar i smuts och vanvett

färden mellan dig & mig

Dö då!

Dö då bilhelvete!

Så vi får älska i väggrenen

Nedsläckt och utan varningstrianglar

precis bakom ett krön

Om det så är med livet som insats

så älskar vi

precis där

precis då

Älskar naket hett

det här är

Poesi som stinker svett

och jag tänker inte handla rätt

Jag tänker försvinna

utom synhåll

en omöjlighet att återvända

Ett stort eko växer i mig

Din röst med min

Poesi som stinker svett