om jag ligger helt stilla
och låter luften passera genom
mig med små,
små andetag

då kanske jag undgår
exposionen som befinner
sig under min hud.

Den malplacerade ångesten
bearbetar sig närmare mitt hjärta
...känns det som...

Vrider mig i avlagringar
men får ingen energi

tar ett andetag
och håller luften kvar
i ett försöka att spräcka
bubblan som sitter i mitten ...i bröstet...

Men med utandningen infinner sig
bubblan oberörd, vänligt lugn
i väntan på något bättre...