har slutat leta efter djup
rör mig på ytan med
nästippen ovanför ögonen
och dyker in i förställning
skräller värre än nånsin
en varning
ett eko
från så många gånger förr

vänder på sängen
nästippen fastborrad i kudden
andas tystnad av ensamhet
skräller högre än ekon
från röd himlen ovanför
kom du..
jag väntar

har jag nånsin hört dig lyssna
på tystnaden..
fått dig förstå mörkret
som fäller osedda tårar..
och jag låter mig sjunka
för du väntar ovanför