Den ligger som ett mögligt frö i min mage
Den gror, väntar på att få explodera
Tryckvågorna får mig att må illa
Min kropp vrider sig av smärta
Förtvivlan sprider sig i själen
Det är fuktigt, mörkt och kallt.
Telefonen ringer, jag svarar
det är du, fröet kryper ihop
Det finns kvar, men jag känner det inte längre.