knotan
skålar knotor kan det ha varit
omfamna sälta smakande ett år två år tre är inget du inget sades och jag talar trä nu
det ovan gjordes ej då fyra år är nära flytt
för fem fem fem
är en knotas knölar ännu på utsidan vriden gängad engelsk spånad är tiden lånade månader över sommar och höst kom
nånstans där hemma skålen skalar sig inifrån skäppan bars skäppan tömdes
gick från man till man
inget trä smålent talar mig in i dig hur slipade kanter än är
nej från andra rötter
handflatas insida minns spex och fötter fjättrade bord och mattor
år sex hög status ande lyftande hel skog
reflex spontan och trumdån bak min rygg soffa skygg satte fart i tanke huu år sju
och städet krympte en del av träet under stammens rot signalerad
här ska inte gosa nån medelmåtta och söket avtog över mossen
år åtta är spänt har redan hänt det som inte fick hända
ändå minns jag din biorytm som av korsande viljor var tretal och krockande möten
och chips på ditt golv
under år nio var ingen rytm nej då gällde solven sortera för nästa fransad kant svepte för löst
det snördes och snärjdes och tio år tio var närapå där det gick fort sen
förstår nu på rotlagd skog den backe som ej var mogen skäppan var tom
skälvande dröm och du drog genom året elva mot tolv
sätter plant bortom väst upplyst av varmmarks morgon
åter en knotas form mana kant plana är ingen bra idé
det blir annat i skålen vännen
band som avslut genom bana från norr mellan vargars sorg bland klippor och mördad ångest
då kastades sista biten min varg hade sett allt och för mycket
i påbörjad tid av snaraste rund fäller värmen sin mantel omkring
och skinn rister förvisso än det är mycket som väntar väta
din bio mister inte sin stund av visad come back här gäller endast det rätta mot avigt
om själva syftet var förbud annars år elva snart väck i glädje av hittat hem
segrar är nära tomhets skål och saltet har torkat
cirkeln är stålet som sattes i matta alltet - svärdet ur stenen och stenen på graven och graven
är skålen densamma vi tömde
är golven desamma
är tolv möjligt budet av rundan från sju
där i sältan slog skinnet itu
bortlagd vibrerar en ton och från källare skäppors tomma
hemma nu
Fri vers
av
Pot Pourri
Läst 162 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2009-05-10 19:54 |
Nästa text
Föregående Pot Pourri |