långt där inne,
stod det en varelse,
med ögon som två ändlösa hål,
stirrandes på mig,
varelsens ögon visade mig mina,
fruktade tankar,
mina mest djupaste mardrömmar,
för varje andetag som
den tog blev mina,
ben tyngre,
mina ögon ville sluta sig,
tiden verkade stanna,
och ett obehagligt tryck i mina öron,
ökade mer och mer,
jag ville skrika men min,
hals har svikit mig,
jag hukade ihop mig som en vissen,
ros, när jag kände varelsens närvaro,
varelsen stod tätt intill mig,
lutade sig över mig,
jag kände andingen i nacken,
den sade ,
tror du på egot,
eller tror du på dig själv?