En Epifåne dikt igen.

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En Epifåne dikt igen.


Ännu en dörr

Öppnade dörren till mina inre rum
men något tilläts ta för stor plats
smutsade ner i mina salonger
släckte elden i min spis
leriga skor trampade på min själ och fäll
~~
Blåste ut ljusen på bordet
drack de sista dropparna av vinet
mötte leende tårar i spegeln
lät manteln av skuld falla ned vid mina fötter
i hallen tog minnet tag i min arm
men mina ögon talade i eld
~~
Naken steg jag ut i friheten
kylan väckte mitt slumrande jag
såg min trygga ande följa mig
lämnade dörren öppen
för mig var den ändå för alltid
stängd
~~

Epione-09


Fri vers av Epione VIP
Läst 242 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-05-11 09:37



Bookmark and Share

  Miss Mod
Epione vackra, det är Du som bestämmer!
2009-05-11

  ~Leonardo~
En dörr som är öppen...men för dig stängd? hmm
Tänker på detta med inre dörrar...och hur man träder in där.
Det handlar också om befrielse, man bearbetar så att det gamla smutsiga ska glida av på ett lätt sätt. eftersom man inte bara kan skaka av sig obehaget. ja en Eppiedikt är detta!!
2009-05-11

    ej medlem längre
Läser fascinerad denna starka dikt. Det negativa i minnenas inre rum får inte längre ta plats, kyla ner, smutsa ner och störa.. Läsaren känner beslutsamheten i de brinnande ögonen, känner frigörelsen och nyorienteringen.. och diktjaget vandrar vidare med sin nya insikt och handlingskraft
2009-05-11

    leelee
Ser mycket kraft i "mina ögon talade i eld', även om jag inte riktigt förstâr.
2009-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Epione
Epione VIP