där drömmar alltid slår in

det här är ett tal till er
till oss
en liten del är också min


snart kommer den dag som är slutet på
en vandring vi gjort här tillsammans
snart kommer vår student vår dröm
så nära jag kan knappast andas


snart har vi vandrat här
i tre långa år
och stört oss på varandra

men jag skulle aldrig byta dem
med att gå med några andra


för hur olika vi än må vara
kan jag ärligt på alla frågor svara
att i min klass går människor
jag aldrig kommer glömma


och det gör ont i både hjärta och själ
att skriva er detta mitt sista farväl
men som ni kanske redan förstått
är jag bättre med penna i presenterande mått


jag räknade igår på resterande dar
kom fram till att det är bara 25 stycken kvar
tills jag visar mig i klänning på bal
sen fem dar till då jag ej har nåt val

för klart man springer ut från skolan i vitt
och nu råkade en klänning vara mitt
val av klädesplagg på vår dag
ja även min stil följer oskriven lag


och bilden jag får i mitt huvud
så grann
när vi står där alla i fåfänga med smilband
uppe vid öronen och kameror som blixtrar i
evighet och släkt som kommer från stad och land och

hur tårar fördärvar smink och
snövita klänningar


nog längtar alla till den dag då det är över
men tankarna är ändå inget som söver
om natten med mardrömmar om sen
för jag kanske aldrig ser er igen



det gör ont i både hjärta och själ

hej då
lev väl