Näktergal
Sjung din sång!
Sjung i klara natten!
Sjung för de älskande,
som framåt vägen går!
Sjung för dej, sjung för mej!
Sjung vid stilla vatten!
Sjung för alla tvivlande,
som ej på framtid tror!
Sjung för stora kärleken,
som i ditt hjärta bor!

Din sång den ger för mej ett bud
om ljusan sommartid,
med morgondagg och hallonsnår
och stilla aftonfrid.
Så sjung för mej din symfoni,
som från din strupe går,
och ljuder högt i dungens träd
och till mitt öra når.

Du sjunger nästan som på trots
du lilla fågel grå,
i trädet skymd för himlens rymd
med dina toner blå.
Din sång slår starkt sin serenad
i höga trädens skygd,
i björkars rad, i parkarkad,
i både skog och bygd.

För måne, vind,
för sol på kind,
för allting som jag ser,
för ebb och flod,
för det du ger,
som ger mig hopp och mod
för varje år,
som läker sår,
för sången i ditt bröst
som ger mej tröst
och varje höst
ger tro på nästa vår.