Tråden är så skör, så skir,
nästan genomskinlig

Den naglar fast myten om livet
med ett hånleende

Så länge det finns
pengar kvar på kontot
och kräftskivan är värd en fylla,
skälver och rister tråden svulstigt

Så länge barnen är friska,
och frun vill älska med en,
tiger skirheten still och märks ej

Men när någon får en hjärntumör,
krossar höftleden,
när räntan chockhöjs,
eller när kärleken byter hjärta.

Då är tråden en arrogant bödel
som trär sig runt halsen
och sakta kväver dig

Det är väl just då
några av oss
bestämmer sig för en
tidigare avgång!