.



det finns dom man minns

och jag minns


när vi stod på stenarna i älven tittade i virvlarna efter öringen du tog härom våren och släppte tillbaka som
lever någonstans
leker någonstans

kanske ler någonstans

och du log när du skulle visa mig fiska med fluga jag lyckades aldrig men vi övade i trädgården
jag fastnade i träden i blommor i håret i buskar och det blev trassel överallt men det gjorde ingenting
för sommaren är lång när det finns så mycket att lära och jag lärde mig aldrig gå på händer som du
men en dag
ska jag visa världen att jag kunde
att du kunde
få mig att försöka av bara minnet

från solljuset i vågorna som gömde flötet
fick mig att tro att det nappade men du sa att jag inte

hade tålamod nog





men en dag

ska jag visa världen
att jag kan blunda och vänta och känna hur abborren viskar med masken i djupet konspirerar
om frihet flykter från krokar och kippande andetag på land


och en dag

är jag nog också farfar
kan berätta
att du hade ett rum
där du gjorde flugor av fjädrar och trådar och jag vet inte vad för att likna det som flyger
ut över tjärnen som flyter längs ån
att du sett ubåtar i sundsvall och varit på gayklubb i berlin

en dag
kommer jag lära mina mina barnbarn att meta
slippa bottennapp och lura småfisk

och berätta om öringen
du tog härom våren


som lever någonstans
leker någonstans

kanske ler någonstans

precis som du


någonstans