Vi fick som uppgift i skolan att skriva en dikt om kärlek.

Hur ska man kunna klämma in en så stor känsla

I en så liten dikt?

Sen får man ju inte sitta och tänka för länge heller.

Alla andras pennor glödde.

De skrev om

Hjärtat i halsgropen

Fjärilar i magen

Luddiga moln under fötterna

Du ser på mig

Ditt leende är bländande...

Patetiskt!

Kärlek är...

Jag satt och tuggade på min penna.

Hur ska man kunna skriva om något man inte ens förstår själv???

Vilken knepig uppsats!

Till slut skev jag en sån där huvudet-i-molnen-dikt i alla fall

Men jag försökte att lägga lite djup i den...

Undrar om jag lyckades.