Det som var skrivet

hade förut något som sög mig till sig om och om igen

platt nu, värd en blick och sedan: radera

gapet

där fjärilarna har flytt landet



Fantasin som fanns

bräckligare än en fjärils tunna vingar

ändå illusionen av hårt som diamant

Den som ändå kunde bo i ett luftslott…



När jag ser det efteråt

är det som om en allt för genomskinlig slöja har lyfts

pinsamt att jag var så omedvetet blundande

förälskad i förälskelsen