Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag blir inte klok på det här


Sällan sitter jag stilla utan att göra något alls. Men där människor lägger ner arbetet för att göra just det, blir det omöjligt att inte göra det samma.
Så jag släpper det jag har för händer och sätter mig. Motvilligt till en början. Tänker att nu blir det pinsamt.
Jag har aldrig förstått mig på det där med tystnad.
Inte heller om man kallar det något annat. Som här.

Än värre, man tar fram några blå böcker med hårda pärmar och slår upp sidan 63. Alla slår upp samma sida och jag gör likadant.
Det handlar om deras gud. Jag ser att det står psalm och stjärnor och melodier. Vid stjärnorna ska det vara en liten paus säger en av dem som sitter tysta.

Och så läser hälften av människorna två rader med stjärna emellan och så ska den andra halvan svara med två rader. Det är ett underligt sätt att läsa, och ett underligt sätt att vara tyst.
En stund tar det. Sedan är det sång, en sorts sång jag hört nunnor och munkar sjunga. Och stjärnorna är tystnaden. Alla de där tystnaderna som blir en enda stor tystnad medan sången vaggar i en sorts rytm. En annan sort än tystnadens.

Jag blir inte klok på det här.
Fem gånger om dagen tystnar allt i den här sången.
Däremellan arbetar alla med sitt, skrattar och pratar och pratar ännu mera.
Men vid middagen spelas musik och ingen säger mer än det ögonen ser.

Vid sängdags får jag mitt rum, en smal säng och ett fönster mot sjön. Det är kyligt, yllefilten behövs verkligen. Och elementet kunde vara skönt att värma sig vid men jag kommer mig inte för med att sätta igång det. Tvärs över viken ser jag att man eldar, det kommer rök ur en skorsten, jag tänker att kanske bor någon av de andra gästerna i det huset. Men sedan hör jag ropen över vattnet.
"ska du med i bastun"

Jag blir inte klok på det här.
Här sitter vi nakna huller om buller och fnissar åt någon som berättar en fräckis. Myggbetten kliar, jo det finns myggor redan och några sover i en tältkåta där myggen kommer åt dem hela natten.
Kan man sova utomhus hinner jag tänka innan jag vet att frågan inte ska ställas.

Men doppar mig i sjön gör jag inte.






Prosa (Novell) av halmstrå
Läst 290 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-05-19 17:08



Bookmark and Share


  Ronny Berk
filosofiskt, välberättat om livs vara och kunna; om klokskap ; även den oförstående tystnaden besignar sitt värde av vikt...
2009-06-10

    © Birgitta Wäppling VIP
Mycket fint beskrivet. Texten bjuder in läsaren till ögonblick som skapar tankar. Känns nästan som om man vore där.

Applåder.
2009-06-01

  korpfjäder
Det är inte meningen att man ska bli klok på det här. Det är meningen att man ska leva och ha det bra tillsammans sörru.
2009-05-19

  Kristina Wallbing
Vilken fin berättelse! Och upplevelse. Tystnaden, som är så annorlunda, inte tom, men full av en slags värme. Så uppfattar jag din text.
2009-05-19

    resilient
Spännande. Upplevde något liknande när jag tillbringade en tid i ett kloster.
Tack för att du fick mig att minnas det.
2009-05-19
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå