sjön vilar som ett trolskt väsen mellan stammarna
dricker det sista kvällsljuset ur himlen
och återspeglar skuggor från den nattmörka skogen

markens dimmor stiger 
leker med björkarnas skira lövslöjor
tills de förvillar sig
och tonar bort i ett blågrönt dis
mellan massiva stenblock och granar

så vackert att det gör ont i mig 

- jag vill hålla kvar den här stunden!
nej
svarar alltet
- du får den nu och aldrig mer