Du låter dig inte
stoppas
du byter skepnad och
perspektiv
i ett tempo
som får mig att
tappa andan

Med ditt kaos och din
oberäknelighet
drar du mig med i
snabba ologiska tankar
i riktning mot mitt
omedvetna och vilda

Du för ett hemligt krig mot
Detet
En strid mot
naturens svaghet
i dig själv eller
min dumhet

Likt en järnbit
mot en magnet
dras jag med i
dina impulser

Din lycka och
mitt välbefinnande
I symbios
tränger vi igenom och
undanröjer
varandras skuggsidor

I vårt medvetna avstånd
måste vi lämna
det passerade bakom
låta en sundare vänskap
utvecklas
mellan oss

© C.J