Det är en stilla kväll i maj
fast klockan är åtta
finns det lite värme kvar
som bråkar
med den kylande fukten

vi går där hand i hand
i skogens kant
koltrastens sång svävar lojt mellan träden
jag fäller dig mjukt
i mossa och blåbärsris mellan stubbar

doftande tidlöshet
stiger runt våra kroppar
du är vacker
ditt hår flätat i växtligheten

dina trosor runt ditt smalben
och mina händer
under dina mjuka skinkor
jag vilar mina läppar mot ditt salta hav
min tunga hälsar på

du tar på mig sen
låter min säd spruta fritt
en sjö i din navel
du slickar mig ren
din andedräkt värmer

vi ligger sen tätt intill
på rygg
våra blickar leker i granarnas vajande toppar
utan skyddsnät
du håller min hand i din

ett rådjur skäller av glädje bland skuggorna
när vi sakta vandrar hemåt
på en matta av barr
i skogens kant

duschen strilar varmt
ner genom avloppet virvlar rädslor
våra egon
och sömniga spindlar