du spelar på flygeln
en enda gång
ser du upp
och ger mig
en gråblå pärla

du bränner som stulen
häxblandning i kroppen!


och jag har hållit den: blicken
slitit i långa linor
mot tiden
och hennes armada
i bland kurar jag ihop mot minnet

dagarna öppnas inte längre
de blåser upp
i draget av dig