Idag är det dystert i mitt inre och därför rymmer
min hjärna mycket mer än vanliga vardagsbekymmer
allting pekar neråt och det är grått både ute och inne
och missmodet sprider sig som en löpeld i hela mitt sinne

jag kväder klagovisor som går i moll
på nedstämdheten har jag ingen som helst koll
jag har helt enkelt tappat formen och ser inget ljus
och känner mig lika ensam som en bortsprungen lus

jag deppar och kvider och klagar och känner missmodet så nära
och nedslagenhetens onda ting fortsätter bara på mig att tära
var har kraften och viljan och det ljusa tagit vägen
finns det någon hoppfullhet, var i så fall är den belägen

tänk om jag kunde gråta en tröstetår eller tänka på något glatt jag har sagt
eller hitta den del i minnet där jag mina lyckliga stunder har lagt
men just nu är dagen så grå och dyster, och munnen pekar i riktning ned
och jag vet inte vad jag ska göra, för just nu känns hela mitt sinne som det var ur led




© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se