När Du åker kliver tystnaden åter in i min kammare
En stark overklighetskänsla griper tag i mig
Ångesten som följer får mitt hjärta att bulta som en stångjärnshammare
I avsaknad av Dig

VARFÖR är den ständiga frågan
Och inget förändras - vänder
Alltid samma omständigheter som skapat den ständigt falnande kärlekslågan
Och gång på gång har jag fått släppa taget om Dina mjuka och varma händer

Hur ska jag bete mig för att vända denna riktning - omvända utan misstro
Att få Dig att förstå och bräcka det invanda mönstret
Och få DIG att vandra , hand i hand med MIG, varje stund över VÅR EVIGA kärleks bro
bort från den ständiga oron, som ruvar i mitt rum, bakom ensamhetens fönster

(C) Ted Örnberg