sedan den där dagen
är jag vän med vinden
jag satt nere vid havet
med blandad fukt på kinden

hon kom med lena händer
och tog mig i sin famn
smekte mina länder
och ledde mig i hamn

hon lyckades mig förföra
med sin vassa tungas ände
hon viskade i mitt öra
ord jag inte kände

jag förstod så väl ändå
hennes sus och vackra ljud
förevigat i snäckans vrår
i sirlighetens skrud

hon vaggade mig trygg
och gav tillbaks mitt jag
armar om min rygg
om natten och om dag

men vindens röst är kluven
så försök att vara varlig
för än om den är ljuv den
är hon ack så farlig

du tror att du är trygg
för hon håller dig så nära
men ack din bara rygg
kan bli stungen av din kära

jag varnar dig för henne
ty uppskoven är dyra
hennes ansikten är tvenne
när hon spelar på sin lyra

så var försiktig med din vän
och lyssna till min röst
för du måste ha på känn
att hon diat vredens bröst.