från tornet hörs inte längre förberedelserna och luckorna är stängda

inom vallen står vattnet stilla och solen sjunker lika tyst som den kom, smygande ner bakom kullar

bryggan nerfälld och borgen glänser

kättingen har slutat vaja sin kvarhängande tråd från kolt

vinden som drog viskar lätt om lycklig vila och sveper enkelt lindens löv över heden

brun har äntligen fångat sin dag

gul står kvar med öga högt och väntar på uppgångs orange

över kommande arkipelag

mellan hjärta och horisont