som om allt ställer sig i tretal

du jag dom

ditt datt drutten satt en gång och log

det var du jag dom och himlar flöt mellan tavelramar som inte fanns och

i kaos föddes en stjärna

som om allt ställer sig i tretal

du jag dom gnistrade över väggar bakom pensledrag

dova mörka och det var för stort för mycket

som om allt ställde sig

disken skrattades åt och vatten fanns

du jag dom och du var våt av lycka medan jag lät fingrarna

känna värmen på skinnet

du jag dom och en trumma och en tavla

och en form av flykt som om allt

ställde sig i tretal