~¤~

I

Bland tjugo snöfyllda berg,
Var det enda rörliga där
Blicken från en koltrast

II

Jag var av tre viljor,
Likt ett träd
I vilket det sitter tre koltrastar

III

Koltrasten virvlade i höstvindarna
Det var en liten roll i en pantomim den hade

IV

En man och en kvinna
Är ett
En man och en kvinna och en koltrast
Är ett

V

Jag vet inte vad som är att föredra,
Skönheten i böjningarna
Eller skönheten i insinuationerna,
Koltrasten som visslar
eller strax efter

VI

Istappar fyllde det avlånga fönstret
Med barbariskt fönsterglas
Skuggan av koltrasten
Över det for, fram och tillbaks
Stämningen
Skymtad i skuggan
En outgrundlig sak

VII

Åh smala män av Haddam,
Varför fantisera ni om gyllene fåglar?
Ser ni då ej hur koltrasten
Gå runt fötterna
På kvinnorna omkring er?

VIII

Jag kan ädla accenter
Och klart flytande, oundvikliga rytmer;
Men jag kan, dessutom,
Säga att koltrasten är involverad
I det jag kan

IX

Då koltrasten flög utom sikt,
Markerade det randen
Av en av många cirklar

X

Vid åsynen av koltrastar
Flygande i grönt ljussken,
Skulle även Madamer av välljudet
Skrika ut högt

XI

Han red över Connecticut
I en glasvagn
En gång, genomborrade en skräck honom,
I det han misstog
Skuggan av sitt ekipage
För koltrastar

XII

Floden rör sig
Koltrastarna måste flyga

XIII

Det var kväll hela eftermiddagen
Det snöade
Och det skulle fortsätta att snöa
Koltrastarna satt
I cedarträdens grenar

(Wallace Stevens 1917)

LPWJ svensk version 28/05/09