Engelen och Stockholmsbarnen

de leker så obehindrat

så berusat och sorglöst


Samtidigt som lusten bor

i gränden utanför leken,

blank och hal i det smala

stjärnljuset


Engelen och de berusade barnen

berömmer innandömet som äter dem


Barnen gör livet unplugged,

med en nerv så hastig


Tunnelbanans blanka ljud,

tunnelbanans ljumma vinddrag

smeker existenser som bara

existerar i den här staden


Knarkögon som snattar falukorv

och tränger sig förbi

i jourlivskön,

kön som Stockholmsbarnen

bor i


De tror fortfarande

att allt är en

lek,

de

små,

små

Stockholmsbarnen