hon är 29 i berlin har en son på fem
år och jag älskar ändå

kastade macka på stranden brände mig
på solen för
skuggan
låg så långt bort
från tatuerade armar och läppar med ringar redan förlovade fingrar och
slingrande slingor av hårstrån lite saltkantat lockigt sådär lyckligt

gjorde hjärtan av stenar mot klippan vek båtar av vassen hon sa watch out they are papercuts på dialekt och jag log ville kramas och pussas kyssas och blunda

mot hennes knän gråta säga jag
vet
att vi aldrig kan vara mer än såhär
på avstånd jag vet
att jag
är balansgångspojken
som tittar in
uti
itu

hittar alla känslor ritar nya hittar på sprätter upp mot träden och löven får skärsår mellan tår springer i gräset hoppar över elstängslade trådar och hästarna frågar mig vi flyger ikapp mitt hår och vinden deras man och molnen

vi ligger där
gissar former ser svanar och holländare fiskar och våra handleder



nuddar


nästan



varandra så nära


nära


det svider du frågar om jag fick saker i ögon dom rinner låt mig jag var kinder och diskreta stormar tyfoner eller undergångar sa nästan

jag
är kär du vet i dig du vet jag vet att

du vet du vet




men ändå


lite


kanske


eller så