De var tyst i byn
Allt stannade upp
Tanten i brödbutiken såg med
Empatiska sorgsna ögon
Och gav henne ett par extra wienerbröd
”som tröst”

Hon såg sladdertackornas munnar röra sej
Men hörde inget
De tittade på henne men inte på varann
När deras giftiga kommentarer flög…

Så var de några som sa
”Hur mår din man” som om de brydde sej
Hon såg bekräftelsen på hans otrohet
I den skadeglädje ögonen hade

Från den stunden hatade hon honom
Hon hattade allt som hade med honom att göra
Från den stunden gjorde hon bara mat åt sej
Och tvättade endast sina egna kläder

Hon svarade inte på hans frågor
Och talade gärna och helst, till honom som 3:e person
Otroheten hade hon kanske orkat med
Men inte de ”medkänsla ögon” och de likaledes
”Skadeglada sladertackornas beteende”

De var helt enkelt för mycket
I en by där de flesta kände varann
Sorglustigt skådespel…..
Men när de handlat den helgen
Så kastade hon sej över och kysste honom

Sådär helt oväntat, vid bilen
Såg förälskat på honom
Följde med in, förförde och knullade honom
Som hon aldrig gjort förr… sen sa hon
”Det där var sista gången bara så du vet”

Hans ögon tårades och frågan löd
”Varför väntade du med detta tills nu”
Hon fnyste och gick
Men båda grät ohejdat ensamma i samma hus
Kärleken kan skapa sorg, som inget annat…