Ett, två, tre,
för trappan går jag ned,
och i mörkret hör jag så,
ett gnagande, nån som går
omkring, och stökar, stör,
och inte beter sig som man bör.
Han svär och låter,
han skrattar och gråter,
och sen i fönstret det rasslar till,
sen är det tyst och still.
Jag öppnar upp dörr'n o' tittar in,
och smuts och lukt slår här till.
Rutten, härsken, murken doft,
slår emot mig här på källarloft'.
Och på hans säng ett skitigt lakan,
och jag drar det sakta tillbaka,
och jag skränar högt i skyn,
och vill från denna fasa fly.
Blod och skinn och ben här var,
och tarmar, hjärna, ögon fanns kvar,
och ur sina hål i huvet såg,
tillbaks på denna bleka påg.
Men, med ens han var tillbaks,
djävulen, som for och far.
Och han tog mig och glodde djupt,
djupt i min själ och ropa' ut;
"Herrejävlar, vilken skatt!
Denna pojken blir min inatt!"
Sen Tog han och slet mig itu,
och jag skrek tills mitt liv tog slut,
och han hade aldrig smakat förr,
pojke så god bakom denna kalla, stängda dörr...