Med kyliga nordan mot gryning
förfriskad av vårnattens yra
i ljudet av havsstrandens dyning
går tiden förbi klockan fyra
jag ser den mot vårnattens skyar
och tänker att dagen är min
när måsarnas sånger förnyar
den längtan som smeker mitt skinn

Då ropar jag uppåt mot månen
som döljer sig själv, bortom ljuset
och anklagar honom, den fånen
för livet jag ruvar förfruset
Jag hör det i gatornas stenar
och tänker, att dagen är min
när stegen av klackar förenar
den längtan som smeker mitt skinn

med kärleken smärtsamt begraven
i sex famnar mull utan kista
Men tankarnas djup är som haven
att äga är ett med att mista
Jag vet det jag ser utan sinnen
och tänker, att dagen är min
när tiden blir ett utan minnen
- den längtan som smeker mitt skinn