Sitter på varsin sida av sängen och gråten
och bara ett lakan skiljer oss åt
Hur många gånger kan jag bli förlåten?
Hur länge orkar jag säga förlåt?
Varför har jag blod i min penna?
Varför håller jag i den så hårt?
Och jag vet inte hur det blev så illa
Vet inte varför jag alltid förstör
för människor jag inte har med att göra
med saker jag inte har något för
Jag borde gå tillbaka till buren
Ingen tanke varken till eller från
Jag vet inte vad jag skulle ha sagt
Men förlåt och förlåt mig ändå