om livet vore en Han
då, kunde jag tala till
honom,
jag kunde säga åt honom att komma närmre eller
be honom dra åt helvete – jag kunde
viska hans namn och känna hans puls mot mitt skinn eller
långsamt trycka honom ifrån mig med bestämda handflator
jag kunde
älska doften av hans nakna nacke eller
bita hål på den blottade strupen närhelst han
kom för nära

eller, för all del

om livet vore en Hon,
då!
då kunde jag viska mina innersta hemligheter i hennes öra – jag kunde
be henne om tröst i de svåraste av tider och låta
tårarna fukta hennes hållfasta axel
eller så kunde jag
spotta henne i ansiktet och kalla henne för
fitta, fitta, fitta, fitta, fitta
din jävla lögnare, hora!
du fattar ingenting och betyder ingenting och är så förbannat jävla dum i huvudet, försvinn!

och hon skulle springa storgråtande därifrån och kanske aldrig
komma tillbaks, och jag skulle stå kvar med två stadiga fötter på jorden och jag skulle hitta nya, andra som Hon

(fast bättre)


och det vore ett spektakulärt universum, om livet hade ett kön och en materia.