När skolan väl slutat och alla vi barn sjungit den blomstertid nu kommer
då skulle livet i storstan flytta ut på landet.
Med packade resväskor, fyllda till bredden gick familjen i samlad trupp
ner för trapporna till Nobelgatan för att komma till Redbergsplatsen,
på vägen dit passerade vi mammas gamla faster tant Axelina,
hon var en riktig sladdertacka och satkärring,
tack och lov så hade hon inga barn.
Vidare fortsatte vi Redbergsvägen ner och svängde av mot Olskrokens Station,
det var där man löste små rektangulära biljetter till tåget,
och dom var gjorda utav hård papp.
Väl installerad på tåget kom farbror konduktören och
klippte sönder biljetterna med ett antal hål,
han hade mörka kläder och mössa på sig samt en konstig väska som han hade hängt över axeln och den var fylld med pengar i olika fack,
rena rama Black Jacken.
Det roligaste vi visste var att springa mellan vagnarna och att stå på
den lilla plattform som fanns mellan dom,
då kunde man känna vinden i håret och se hur tåget rusade fram på rälsen, det var en underbar känsla.
Sen fanns det också en läderrem som satt fast på överrutan i kupén och den var till för att man skulle kunna dra ner rutan för att få in lite frisk luft, inte heller det var helt fel.
Tuff, tuff, tuff sa tåget och ångade iväg, ibland tjöt det till i pipan, tror det var vid Gunnilse och där fanns det en stor minkfarm som vi barn spanade in extra noga, hade vi tur så kunde vi kanske få se en liten mink som hade rymt.
Väl framme i Gråbo så var det dags att kliva av, för det var där vi hade vårt sommarparadis.
Det var en liten röd stuga med vita knutar som pappa hade byggt,
i den fanns det en öppen spis, kök och ett par rum, samt en altan som det växte murklor under.
Mamma brukade förvälla dom och göra svamptårta eller någon stuvning till kvällsomeletten.
Skogen utanför var full av blåbär, smultron, hallon, lingon, gula kantareller och huggormar. Sen fanns det stora grusgropar alldeles intill och där körde knuttarna sina spännande race.
Mer eller mindre varje dag så brukade vi gå ner och bada i sjön, de spelade ingen roll vilket väder det var, vattnet var helande och friskt,
det sa mamma iallafall.
När jag sedan var åtta år så lämnade vi Gråbo för då hade pappa byggt en ny sommarstuga och den låg på Onsala i Häcklehagen närmare bestämt.
Där tillbringade vi våra sommrar med salta bad, klippor, räkor, krabbor, musslor och gud vet allt. Det var en underbar tid och jag kommer aldrig att glömma den, ej heller glasskiosken i Gottskär som jag jobbade i, eller Mariedals Lanthandel med min kompis Runa bakom disken, Bellmans kulle vid Rydet, utedansbanorna dit mamma och pappa gick för att slå klackarna i golvet....Ja! Det var tider det och dom är guld värda att minnas.




ME/09