Mitt liv i en påse
du tar i din hand
provar att känna
som tung fylld av sand


Du vill gärna veta
när gränsen är nådd
för att du skall få den
utan se dig förrådd


Men livet du lever
skall veta att försaka
väl valt, ej så lustfyllt
du tänker tillbaka


Att allt som kan smaka
det kostar också´
men ingen vill egentligen
detta verkligen förså


Att övning ger färdighet
att försaka ger kraft
till ditt ego och person
ej ett verk i all hast


Om du på mig trampar
och billligt på mig ser
då ska du ta min påse
och tro i hast det blir fler


Det blir inga påsar
av tyngd som av guld
om inget du försakar
eller tänker till en stund


Att det vi förvaltar
vi kan kalla det tiden
är gjord utav trådar
av ädlaste siden


kasta inte bort pärlor
till lort och till smuts
utan väg det i handen
och förvara dem till puts


Och putsa och putsa
till de är så flinka
att stjärnor på himlavalvet
i pärlorna blinkar


Så vet att förvalta
det pund som du fått
och kasta ej livet
alla sekunder bort


På lust och nöjen
på glada vänners lag
inna du vet att
nästa dag du har dem kvar


De delar glädjen
men sällan sorgen
de delar på nöjen
men sen´får du korgen


när tvivlet lutar
mot dörrens post
och alla dina vänner
för längesen´gått


Nej titta på möjligheter
du nu kan finna
och din gåva att förvalta
i ungdomens timma


det slitet har du
igen i framtida val
och vännerna konstigt
nog har du kvar


då de sedan flockas
kring ditt skapelseverk
och vänner kommer flera
innan du något märkt


du trodde du var ensam
i arbetets hetta
men egentligen du blev
beundrad just på grund av detta


Att du kunde säga nej
till lättja och lust
då konsten var att se
lägga plus på plus


Lätt vunnet lätt förgånget
trots allt som du ser
så tänk en sund
på vad framtiden ger

och forma ditt nu
i en påse så tung
så ska du se
du blir genast lugn