Körde mot vintern

genom ett regn av döda boklöv


Backen upp genom bokskogen

var både ensam och fuktig


Uppe vid skolan var det

nedskyltat till 30 km/h


Barnen jag skulle akta mig för

skyndade över vägen

för att möta ännu en dag

i kunskapens korridorer


Färden fortsatte förbi skolan

och ut ur bokskogen,

bilen gled som ett skepp

genom dagens upprinnelse


Plötsligt avbröt jag färden

med en tvärbroms!


Framför fronten

låg till min stora häpnad

min borttappade karma och

sprattlade!


Han var länge borta,

men nu var han här igen,

om än eländig och kall

på den fuktiga asfalten


Jag steg ur bilen

och lockade honom till mig


När jag sedan fick

ett fast grepp om den dyrbara

varelsen

förde jag honom hem i en filt

jag fann i bilen


Framåt kvällningen när chocken släppt

och min karma värmt sig trygg

kröp han försiktigt

in i min kropp igen


Där han genast började bevaka

mitt varma inre igen

som så länge saknat

en karmas trygga bevakning


Nu sover han aldrig,

han slappnar aldrig av,

bara när han gått vilse

och irrar omkring

i väntan på att jag skall

finna honom

och värma

honom