Nattens armar kväver mig..
jag kan bara andas när jag ser
drömmens dörröppning.
Men om jag blundar så finns det endast plats för dig.

Strör stjärnor på ditt huvud
och sen dansar vi,
där på ängen som jag skapade
bara för dig.
Än är natten vår.

Skönheten i mörkret får mig att gråta,
kom, snälla sitt här med mig och
känn på lättnaden med försiktiga fingrar.
Mjuka, vackra känslor.

Det blött av mina tårar i gräset
men du lägger dig ner ändå
och låter mig rita mönster på din rygg
med pekfingret.
Målar fast trygghet med tankarna
och vi kramar varandra till förstånd.

Flätar ihop mina fingar i dina,
för säkerhetens skull,
medan natten sakta älskar med gryningen.
Det är så vackert,
jag håller dig hårt i handen och
ber att evigheten ska börja med oss.

Öppnar sakta ögonen,
är beredd på andnöd, panik och blinda ögon.
Men där ligger du,
med min hand i din
och stjärnor i håret.
Drömmar kanske går i uppfyllelse ändå.
Nu vill jag vara vaken.