Helvetet är fullt av idioter. Framförallt de som trodde att deras Skyddsängel var Satan bara för att den ville ge dem världen. Men nej, de ville inte ha den, hellre drogs de ner bland misärens massor i helvetets hall.

"Hellre galen i paradiset än plågad i verkligheten." Det citatet är signumet för dem som valde lyckan och undflydde de infernaliska krafternas fängelsen. De bebodde himlarnas vind där de samlade luft på sitt loft och lyfte mot än högre höjder.

Men en tidsålder fick de helt bakvända värderingarna om bakfoten; Det kalla, ljugande Kali Yugas skitsamhälle i 2000-talets utfiskade bakvatten som fick för sig att det var rätt att låta sig plågas, att genomgå helvetiska kval bara man hade ett riktigt skinande men ack så tomt skal man kunde plåga andra med
att visa upp. Idioterna vallades i miljonsiffrors massor ner till de eviga plågornas plikter. De visste att såsom man levde så dog man också, ekande i evighetens rum, men de brydde sig inte. De bara belade varandra med skuld över hur det djupa ännu hade fäste i vissa som trodde sig göra aktivt, betydande motstånd.

Men de vara bara en liten sekt för inbördes beundran för när en själ väl avlägsnats ur en kropp skulle givetvis aldrig den kroppens själ någonsin kunna återbördas till världen för hur skulle det gå till?
Det enda som återstod var förintelsens förödande flammor, eller att skriva meningslösa deckare med samma gamla dammiga innehåll.