Faller snabbt
i upplösningstillstånd
mot ett nät av pianotrådar

kommer ut,
fördriven
från mänskligheten

Förväntar mig motstånd

Älskar dem
för deras missförstånd
jag vänder mot dem

Jag har inga band kvar
till din föreställning
om sanningen

Jag bryr mig inte heller
om hur du ser på mig

Jo lite
eftersom
du gör det

men jag kan
förändra
ditt sätt att
se på världen med mig,
tillsammans kan "vi" äga den


Tog henne
i hornen,
knycklade ihop
bördan, åt den,
spydde upp maskinen
som förökade sig
hejdlöst

bland

dina fiender, medmänniskor,
kollegor, kamrater, familj

smiter från smidda smittor,

du slår dig fri
från din illusion
in i den jag kallade på
för att förlösa dig
finner inga ord
att förklara
vad som
inte existerar

härliga
skönhetens sköte
ser ryggen
med tecknet
med vädret
med humöret
med en tallrik mat

andas ut gifter
för att förändra
mig själv
till sinnesskiftande
formbytare

sällan som jag
ser in i
dina ögon
och tänker
på allt gott
som världen
förnekar sig själv

ibland

mer och mer

går jag in i en vägg

som blir till sirap

som koagulerar i massa

som blir till en varm famn

som fryser fast

och försöker fånga något

som inte längre är Patrik

som är ett monstruöst vackert verktyg

som jag kan använda mig av att nå fram

till dina öron

till dina hjärnceller

till ditt hormonsystem

till din själ

till ett vakuum

till abstraktion





står i farstun till
guds förminskade lekplats

känner mig vuxen
när jag säger dig

att fotboll
är tråkigt
att jag dricker
öl för smaken
att jag bara
tar munbloss
att jag inte
bryr mig om

vad du såg
på teven
vad du trodde
om verkligheten
vad du inbillade
dina barn med
vad du inte
lyssnade på
vad du dödade
dig själv med

betryggad av
att världen fortfarande
är en paranoid plats

med större och större
utrymme för
grymma lekar
jag tar del av
för att roa mig

som om jag

aldrig får nog
av din rädsla
jag inte delar
jag inte förstår
jag inte tror på

alls

du är en
leksak i
Jaget

du vadar
genom sjön
genom havet
genom oceaner
av eoner
av tid
av rum
av intighet
av humor
av det trasiga
av kopplat kaos

ta med dig
block och penna
ut för att
leta upp världen
skissa fram den
tvinga på andra
att vilja
veta av den
att vilja
vara i den
att inte
vilja veta

något annat än
de små drag
med pennan
jag för genom
dina ridåer
som går ner
för att visa vägen

in i det här
jag håller på
att tappa bort
i tung rök,
dåliga förhållanden
med låtsassex
på dammiga golv
med myllrande mönster

som liknar
ingenting annat
än vad jag såg
i vad jag såg
i vad jag såg
i dig jag
vandrade genom
för att bryta
för att vara

med

om

jag fick

för jag

låter inte

jag

tystnar