När han drar handen genom sitt långa hår och säger vaerdagsroom på sin underbara svengelska så andas jag en aning snabbare. Visserligen verkar han inte ha Cecarpli på hundstackarn men lite får man ju stå ut med.

Vad jag inte klurat ut än är hur jag skall bli av med Tomas men kanske kan jag be honom ta en promenad med jycken och lura iväg Simon till källarn i Bojens färgaffär under tiden.

Så kan jag visa prover tills han är trött och vill se Sveriges fulaste hem istället.

Sen är jag hemma.