Elden grävde sig in i det fiberrika, träiga materialet. Åt det med en hunger som gjorde det möjligt för den att leva. Men genom att leva orsakade elden sakta sin egen död. Den slukade sin egen kropp, sitt livsmaterial. Träet förkolnade och krympte till en svart massa. Lågorna som dansat sin slingrande dans låg nu stilla. Den sista av den kvarvarande värmen kyldes av den brutala nattluften. Det enda som tillslut fanns kvar var de små kolen som hoppades att få känna en sista hoppfull vindpust.