tyst
väntan
bara andetag som hörs
KÄNNER
jag ångesten
skulle kunna TA
på
lättnaden
hos de närvarande
de som tysta betraktar mig
när repen
med hårda, skrovliga fingrar
fästs runt mina anklar
min kropp
runt mina armar

min bödel nynnar
han är rödmosig
har supit
hela natten
hans andedräkt
är vidrig

bara 
mörka ögon
när jag SER mig omkring
vandrar över de
tysta församlade
innan min syn svartnar av ögonbindeln
innan stunden ersätts
av en helt annan
tystnad
återhållen andning
vi hör alla vågorna
hur de en och en
kastar sig mot skrovet
om och om igen
slickar på det
förväntansfulla, hungriga
väntande på sitt byte
på sitt rov

(jag har drömt om eld. hur den förtär. slickar i sig allt, KONSUMERAR. och lämnar bara aska kvar. jag har drömt. vaknat kall, badat i min egen svett. drömt om dig, dina kyssar. de jag nu kommer att dö för. fast det var bara en dröm, inget viktigt.)

jag tvingas
darrande upp på reling
en ljum vind
saltstänkt
sliter tag
försöker få mig att
falla
jag vacklar
men hålls kvar
bödeln ännu inte klar med sitt värv
Gud står tyst
på sin upphöjda plats
bister men småleende
mycket nöjd

ger bödeln en nådig nick

knuffen i ryggen
kommer ändå oväntat
hinner dra ett djupt andetag
faller framstupa
i ett tomrum

ANAR vågornas öppna käftar under mig

(jag har drömt om eld. förtärande eld. nu omsluts jag strax av vatten. av Neptunus vackra död.)

min kropp
klyver ytan
öronbedövande
havet kastar sig över mig
trycker på från alla håll
SKRATTAR lystet
vill ha sin del
vill ha allt

kräver - allt

repet stramas åt
hjälplöst
dras jag under skrov
mina lungor värker
redan
min kropp skriker efter syre
den vill tvinga mig
att dra ett djupt andetag
bara ett
försöker tvinga mig
och jag vill göra den till viljes
jag vill andas
jag VILL

ögonbindeln glider av
jag ser mig omkring
känner tyngden
ser skuggan
av skrovet som vilar
ovanför mig
HÖR blodet brusa
i min okontrollerade kropp
hjärtat pumpar
allt tyngre
kämpar

långsamt halas jag
repen runt min kropp
stramar
repen drar mig
djupt under
runt bit för bit
min kropp rycker till
för varje drag
lealös
som en docka
snart
FÖRLORAR jag medvetandet
snart

(det är meningen att jag ska dö här. tvingas dra ner havsvatten i mina lungor. det är meningen. och allt jag vill. är att göra dem till viljes. men elden som jag drömde om. elden håller mig vid liv. ger mig styrka. FRIHET. att bestämma över mitt öde.)

sekunden innan
jag medvetslös
på gränsen till död
klyver ytan
på andra sidan
skrovet
hinner
jag se händerna
som från ingenstans
kommer de
de sträcker sig
upp
mot mig
nerifrån djupet

och jag inser
att det inte är dags

inte ÄNNU

(Gud blickar bistert ner mot mig. missnöjd med att jag fortfarande lever. mycket missnöjd. vänder på klacken och försvinner in i kaptenshytten. och allt jag kan känna är värme. och mina lungors lycka över SYRET)

jag är hungrig